smärtan

Hur länge ska det hålla på såhär? Dagarna flyter på och går så fruktansvärt bra men på kvällarna och nätterna kommer det fram. Smygandes, sakt sakt sakt. Tankar på dig, på oss, hur vi hade det. Det är fruktansvärt. Jag lider, det är hemskt.
Hjärnan har förstått, gillat läget och klickat ogillar, hjärtat lider, det svider och jag håller fullständigt på att bli idiot.
Vad det såhär det skulle bli? Är detta ditt riktigt jag? Va allt bara fejk? En bluff? Är det nu vi ska börja ångra varandra? Jag kan inte låta bli att fråga mig själv, gav vi det verkligen en sista chans? Eller du gav den till klubben?

Suck, det blir inte värre än såhär, det fysiskt och psykiskt omöjligt. Ta mig på orden när jag säger att jag kommer jobba stenhårt för att klippa känslorna till dig.
En lägenheten, en hink motivation och Albin och du blir som bortblåst.

Minnen är som fotspår i cement kommer alltid vara där oavsett om du vill det eller inte.

Tjingeling.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0