cathastrofalt

Den här månaden händer det en del faktiskt, eller det inträffar rätt mycket faktiskt. ^^
Påskfrukost hos farfmor, albins första påskfrukost. :P
Min lillebror fyller år, 15 kanske?
Min pappa fyller år, 51 om jag inte minns fel. Det är med att komma ihåg ålder är inte min starka sida direkt. :P
Min bästa polares äldsta grabb bli 2.
Jag ska få tummarna ur röven att fixa mammaledigheten.
Träningen ska fortsätta och den ska hållas, har slarvat en del senaste dagarna, suck. Vart tog orken vägen?
Abonnemang ska förlängas och sen lär nog resten flyta på som vanligt. :P

Visst, där är väl ett å annat man ångrar men om jag ångrar det så hade jag gjort det annorlunda om jag hade fått leva om mitt liv, inte sant? Och om jag ångrar det och gör annorlunda om jag lever om mitt liv så får jag andra konsekvenser vilket då leder till att jag inte får samma reslutat som idag, inte sant?
Ärligt, jag älskar mitt liv nu, möjligtvis en och annan grej som fattas men det gör inte mig mindre lycklig för det. Jag mår kanon idag. Jag skulle inte för fem öre ändra på något.

Jag resonerar som så att det finns ingen rättvis, tex du söker jobb, någon annan får det. Det finns inget rättvist i det, troligtvis har den andra personen något du inte har. Den personen i sig har gjort fått andra konsekvenser som gjort den till mer "attraktiv", förstår ni? Allt vi gör för konsekvenser, bra som dåliga. Det är konsekvenserna som skapar oss för vi väljer att välja olika "vägar" i livet som leder oss till olika resultat.
Jag har gjort dumma saker, jag kan ångra men jag kan inte göra det ogjort sen tror jag på att dom "missarna" i längden kommer lära mig något.
Det jag ångrar är små saker, men jag har lärt mig att inte göra om dom och det är en mer erfarenhet i livet.

Jag finner mina födelsedagar rätt så meningslösa då jag fyller år den 29/12. Är det lönt att fira ens? Det jag fyller det är jag i två dagar och så fort det blir den förste januari ja då har jag redan ställt in mig på att jag är ett år äldre.
Det gör då att jag har inte så värst stor koll på hur gammal jag är idag. :P
Men jag ska följa listan och min favoritfödelsedag (om man nu kan kalla det så) var vintern 2004 då jag fick min egna, alldeles egna häst i födelsedagspresent. :p
Jag blev genast världens lyckligaste tjej när jag fick hem det lilla aset som det var då men som blev till en diamant. :)

Mitt favoritminne? Seriöst, vafan är detta för fråga? Ska man kunna välja ett? Enbart ett favoritminne. Albin är mitt ögonblick, då man blir förälder. Men favoritminne?
Jag vet med mig att alla minnen med min häst är amazing, det är obeskrivligt. Jag fick kontakt med ett djur som jag aldrig trodde man kunde, men alla minnen med albin är speciella på sitt vis. Det är skilda saker men det är några som jag en speciell plats i mitt hjärta.
Men favoritminnet? Den dagen vi lastaden den där jäkla kossan i transporten. Jag fick min första egna häst har alltid delat med mamma annars men den här jäkla kamelen var min, på prov då hennes mamma va lite knäpp och vi visste inte om det kunde gå i arv.
Ett riktigt as var det som vi fick hem men vilken guldklimp det blev. :) Mitt egna lilla hjärta, fina år och härliga minnen. Blod, svett och tårar men gud vad jag älskade henne och gör fortfarande. Ett favoritminne är när hon blev min, den dagen vi skrev på kontraktet. Ett prov som blev 6 månader då min vilda lilla häst att blivit en fantastisk häst som gjorde allt jag bad henne om.

Saknaden efter dig är enorm. Tror minsann jag ska klicka hem lite bilder på min pärla.

Är det meningen att man ska komma ihåg sånt? In i minsta detalj, kläderna som bars, musiken i bakgrunden, miljön och den gnällande föräldern som gnäller och för väsen utanför dörren?
Nej okey, jag vet att det inte gick till sådär i alla fall. :P
Jag säger Johan, i sovrummet med ett hårt föremål, mouhaha. Nog bara jag som fann det där roligt då jag tänkte på något sällskapsspel.

Mina drömmar, självklart gifta mig rik, flytta till en gård och min man ska självklart vara förståligt och att det där vi kvinnor vill att våra män ska vara och förstå vad vi vill och vad vi menar med bara några få otydliga hintar från oss. Ni kicka ironin va? :P
Mina drömmar är såhär, utbilda mig till hovslagare, möjligvis starta eget, ta körkort, ha ett jobb jag trivs med och självklart, eller självklart och självklart, jag vill gifta (?) mig (kan inte föreställa mig som gift) men en kille jag har kul med, som jag trivs med och som accepterar mig för den jag är. :) Jupp, såna killar finns, har träffat en och annan men antingen har det inte klickat eller så vill jag något annat med mitt liv när jag snubblade över den gosse för jag tycks inte göra annat än att snubbla över dom.
Oops, glömde en sak till, ska självklart göra ett och annat inköp på hästfronten så gossen jag ska gifta mig med (?) kommer så klart få ha ett eget intresse, vill inte vara som plåster utan vi ska kunna göra saker på vars ett håll men också kunna göra saker tillsammans. :P

Kortfattat har ni mina drömmar där, eller ditt jag vill nå i livet. c(: Det lärt bra, realistiskt också, haha. :P

Ny dag med softa kläder, love it. :P

Den här veckan ( 31/3 - 6/4) ska jag:
Blir arbetsnarkoman
Sätta upp ny tvättid OCH använda den ;)
Fixa det där med elen
Sluta shoppas massa skit
Fixa hästarna (varje dag)
Umgås med min älskade son
Sköta alla hushållssysslorna :p

Om en vecka checkar vi av listan och ser vad jag har lyckats med. :P

I min handväska? Jag har barn, men handväska har blivit skötväska. Dock ska jag få tummarna ur röven och byta väska så skötväskan kommer bli rosa/rutig, skitsnyggt. :P Till en grön vagn som även den är lite rutig haha. :P Jag kan ju detta.
I alla fall min väska innehåller blöjor, leksaker, kläder och vantar.

Jag har fyra syskon, två äldre som är mina helsyskon och sen två yngre som är mina halvsyskon. :p
Min äldsta bror (skiljer tre år) har jag ingen speciellet bra kontakt med men den håller nog på att bli lite bätte då vi har en konstig sätt att jobba på det.
Djup inom han finns ett stort hjärta av guld, han bryr sig men försöker att inte visa det. Oavsett vad så är han min bror, min älskade bror som jag kommer acceptera för den han är men kanske alltid för det han gör.
Sen är där min helsyster, två år mellan oss. Vår relation har väl inte varit den bästa men sen Albin kom har den helt klart blivit bättre.
Min halvbror som blir 15 i år (tror jag) har jag av någon märklig anledning inte så värst bra kontakt med, vet inte varför men så är det och jag bryr mig väl inte så värst mycket om det..
Sist men inte minst, min lilla syster blir 13. Vi hade en bra relation en gång men jag bodde hos pappa och trivdes inte direkt och sköt mina små syskon ifrån pga olika faktorer i hemmet.

Har som mest sprunigt omkring i mina hästkläder idag, vilket består av gråa everlast jogginbrax, lång lilla linne från gina tricot och en ljus tjocktröja från bikbok och nu sitter jag i mina gröna prickiga kläning från halens. :P
På tvn vissas Nicolas Cage och jag trycker i mig natur godis och sitter vid datan och hoppas lite att filmen snart är slut så jag kan få sova. :P Visserligen är filme rätt bra. :P

Jag anser inte att jag är kristen och har därför ingen tro på det sättet (eller tro på någon annan religion) så därför tänkte jag skriva upp lite saker jag tror på istället. :p

Kärlek vid första ögonkastet, tveksamt. - Har aldrig upplevt det.
Alla människor KAN förändras.
Förhållande som får fler försök än ett, med egen erfarenhet så är det mer åt nej-hållet.
Positiva tankar leder till postivt resultat.
Spöken finns, både snälla och dumma.
Kärlek är den starkaste känslan samtidigt som det är kämpigaste känslan man kan möta.
Att man har levt flera olika liv innan det man har nu, vilket då gör att jag tror på ett liv efter döden.
Alla förhållande måste ha lite bråk/tjafs.
Som du behandlar andra blir du själv behandlad.

Jag har många fantastiskt ögonblick men det bäst var helt klart när min älskade son kom. Det sägs att det gör så fruktansvärt ont och nu såhär efteråt (cirka åtta månader) så minns jag inte om det är för att det har gått så lång tid så att jag inte minns hur ont det gjorde eller för att jag hade haft lustgasen för mycket eller helt enkelt, man är så pass inne i vad som händer och skall hända att jag inte kommer ihåg det men samtidigt som det gör ont så är det riktigt häftigt när barnet har kommit ut och man blir mamma på "riktigt". Jag fattade det inte förrän ultraljudet och när han hade kommit.
Att bli mamma är riktigt häftigt och en upplevelse. :)
Det var då allting förändrades för mig, det där ögonblicket på förlossningen.

Min bästa vän.. Svårt ämne. Var klassas man som bästa vän? Jag har många ärliga, raka vänner som jag kan prata med allt om. Som jag vet finns där och som jag alltid kan höra av mig till.
Jag tror inte jag kan peka ut någon och säga att just den är lite bättre än resten. Alla är bra, med olika egenskaper och jag älskar er allihop. Ni är få men jag vet ni finns där i alla väder och kläder. <3

Har spenderat den första halvan av dygnet i soffan o sängen. Lillkillen sover en stund och jag börjar få lite smått panik.
Ska till hästarna o har inge barnvakt som är spikat vilket betyder att jag mest troligt kommer få fråga min syster eller gå till hästarna med Albin och hur kul är det på en skala!? Promenaden dit är dryg, i stallet blir han rastlös o skriver och allt tar en jävla tid så jag hoppas syrran kan passa han.
När stallet väl är gjort så ska vi hem, rya lite, laga mat och mysa för att det är lördag och jag ska även fundera om jag ska iväg i Eket imorgon, just nu är jag inte speciellt intresserad eller taggad för det.
Dels så känns det som mamma visar upp han som en trofe, jag kommer känna mig stressad för att hästarna inte är gjorde samt så tyckte mamma jag skulle dit med en anledning som lät såhär "Erika kommer va där". Eh jaha? En som jag umgicks med när jag gick i mellanstadiet. Hur många år sen är inte det då!? Dessutom va hon inte alla gånger så hygglig mot mig, men guuuud. Klart jag vill sitta i Eket med folk jag har lite svårt för, för att visa upp Albin och umgås med folk jag inte har träffat på ett tag eller är så värst intresserad av att träffa när jag är beroende av andra för att ta mig dit. Nej tack, känns som jag överväger att skita i det! Jag har ett liv och bättre saker för mig än att sitta ute i en skit-håla och dryg ut tid på folk som gör mig lite irriterade för att umgås med några jag knappt känner längre och för att mina mammas ska visa upp min son som en trofe! NEJ TACK!!

Kan men beskriva eller förklara kärlek, och i så fall HUR FAN DÅ!?
Jag vet bara att den kärlekens som finns mellan förälder och barn är mäktigt och obeskrivligt. Det är det här som är riktigt kärlek. Det är såhär det ska kännas.
Jag har aldrig upplevt sådan kärlek innan som den som finns mellan mig och min son.

Personlige tycker jag att det är onödig info och tråkig fråga men den finns med på listan jag skulle göra så vi gillar läget och fortsätter.

Började dagen med knäckebröd (vilket jag är smått förälskad i), käkade lite nötter därimellan och avslutade med sallad och några biffar. Helt okey, men borde kanske äta lite mer och oftare?

Jag är uppväxt med skilda föräldrar (cirkus 21 år om vi ska va exakta). Mamma har alltid varit själv och pappa har alltid haft sin fru (gifta sen 14 år tillbaka).
Pappa är från kvidinge och mamma från bjuv.
Två helt olika personer som lyckats hitta varandra men aldrig riktigt dragit jämt, enligt mig.

Min pappa är väldigt generös, givmild och hjälpsam, dock väldigt svårt att förstå sig på ibland, vilket jag också kan tycka. En fruktansvärt humor. Han har haft svårt att visa känslor men nu det senaste året har han börjat visa lite mer, och även om han inte vill erkänna det eller säga det högt så märker vi det runt omkring han att han har mjuknat upp lite.
Något han har emot är ålderskillnader, varför veta jag inte men tycker inte han ska yttra sig direkt då det är två år mellan han och mamma. ;)
Pappa är som han är, men jag skulle aldrig vilja byta utan. I mina ögon är han den bästa. (:

Mamma är.. ..kanske inte riktigt beskriva henne känns det som. Jag hittar inte orden. Dock inte ytlig, vi har aldrig haft det senaste men alltid haft djur så är det något vi har blivit så är det djurvänner, alla mina hel syskon.
Alltid haft djur omkring oss, så som hästar, kattor, hundar och en o annan gnaggare. :P Men vi har älskat varenda en av dom.

Min två hem har varit som jing o jang men jag skulle aldrig byta borten. Jag är stold över min uppväxt, min barndom, mina föräldrar. Det är tack vare dom som jag har blivit den jag är idag och jag älskar dom båda för det.

BTW, min styvmamma kan jag inte säga något om då jag aldrig har sett henne som min mamma, det har varit pappas fru och hon har alltid varit accepterade men jag har varit lite på kant med pappas familj och inte alltid dragit jämt, gör kanske inte nu heller. Men jag har aldrig heller sett henne som någon jag har kunnat berätta allt för eller prata om mina problem med.

Min första kärlek va Johan. Jag va 15 och han va 17 och vi fick kontakt via lunarstorm *awesome* och hade haft det till och från sen jag va 13.
Mitt första riktigt förhållande och min första kärlek blev ett distansförhållande.
Nu såhär med facet i handen så är jag imponerade över att det funkade, vi var båda i en jobbig tid och ibland va det bråk och ibland va det toppen, men alla förhållande går upp och ner. Jag älskade honom och att åka upp till honom och spendera tid med han och få se hans vardag.
Tio fina månader hade vi och vi kunde prata om allt då och kan det fortfarande idag. Han kommer alltid vara den som har en egen liten bit av mitt hjärta.