smärtan

Hur länge ska det hålla på såhär? Dagarna flyter på och går så fruktansvärt bra men på kvällarna och nätterna kommer det fram. Smygandes, sakt sakt sakt. Tankar på dig, på oss, hur vi hade det. Det är fruktansvärt. Jag lider, det är hemskt.
Hjärnan har förstått, gillat läget och klickat ogillar, hjärtat lider, det svider och jag håller fullständigt på att bli idiot.
Vad det såhär det skulle bli? Är detta ditt riktigt jag? Va allt bara fejk? En bluff? Är det nu vi ska börja ångra varandra? Jag kan inte låta bli att fråga mig själv, gav vi det verkligen en sista chans? Eller du gav den till klubben?

Suck, det blir inte värre än såhär, det fysiskt och psykiskt omöjligt. Ta mig på orden när jag säger att jag kommer jobba stenhårt för att klippa känslorna till dig.
En lägenheten, en hink motivation och Albin och du blir som bortblåst.

Minnen är som fotspår i cement kommer alltid vara där oavsett om du vill det eller inte.

Tjingeling.

It's done..

Tog alla mina saker igår och lämnade Vallhallagatan med alla minnen och Morgan bakom mig. Jag fick nog helt enkelt. Då hade han tryckt ner mig, gnällt, jiddrar, surat och lekt jävel för sista gången med mig. Fick ner det sista av mina och Albins saker och flyttade till mamma tills jag hittar en egen lägenheten. Är på jakt som fasiken. Och ska ringa på en trea och blir det inget med den så tja, då får jag ta vad jag kan, en etta i så fall. Så får det funka tills jag hittar annat that's it, det går inte att vara kräsen när läget är som det är.

Det känns, det gör det men det blir inte värre än såhär och jag har vänner och familj runt omkring mig som ställer upp och finns där, jag har min underbara älskade son och min skadade hund så jag kommer klara mig, jag är en kämpe. ^^
Framtiden är ljus, imorgon ringer jag på två lägenheter och hoppas, den 27 blir det utgång med ett par helt fantastiska människor. :) Jag får chansen att bara vara mig, ladda batteri, njuta av livet och underbara människor. :D

Du tillhör det förflutna, Albin och du är nuet men framtiden är Albins. <3

awe

Min sjukt söta bebis ligger och sover i mitt knä och snart är det dags för sista måltiden. Hoppas dock han sover hela natten då han har har magknip till och från. :( Stackare och vem är då bäst om inte mamma? :) awe, som jag älskar han. Hela kroppen blir varm när man ser han skratta eller när han lägger till sitt look-a-like skratt. <3 Shit en månad är han, var fan har den månaden tagit vägen? Plötsligt är det bara poff och sen är han femton med moped och hatar sina föräldrar eller vadå? ;p

Dagen har varit lite turbulens om man säger så med ett milt uttryck men det lättar snart. Hela lägenheten är full med flyttlådor och saker överallt som ska packas och imorgon kommer jag sitta i luren hela fm. Suck så tröttsamt, men inte direkt som jag har något annat val. Kanske är bäst att kasta sig i säng med detsamma då. Morgan ligger redan där och han ska upp om en och halvtimme haha, skills Cädiz, skills. x) Nej matdags för Albin och sen ska vi sova.

"Kan det vara så illa att vi måste förlora allt för
att kunna hitta oss själva, och ev tillbaka till det vi hade?"

vilken kamp

Usch och fyfan. Står med det största problemet framför mig som jag någonsin haft. Det jag kommer gå igenom nu är ingenting jämfört med vad jag har gått igenom. Det kommet bli tufft, det kommet bli kämpigt som fan men jag vet att jag kan om jag ger mig fan på det.
Jag får tänka på mig och Albin, så är det bara. Lägga all energi och koncentration på oss. Jag vet också med hur jag kommer göra, jag vet att jag har folk bakom mig som kommer finns där och det är nu som allt sätts på prov tamejfan, vänskap, ansvar, tålamod, kärlek you name it, men det ska gå.


Ja tiden går fort, lillkillen är redan en månad och idag ( 10/8) fick jag se första leendet som han gör när han är vaken, helt jävla fantastiskt. Ja händerna, fingar och armarna har han redan stoppat i munnen ett antal gånger och blicken kan han fästa. Shit, vad tiden går fort alltså. :) Och för varje dag som går så lär han sig något nytt, good va jag älskar min son. Mitt allt, helt underbar. Aldrig utan dig, Albin. <3
Albin, mamma kommer alltid att stå vid din sida.

RSS 2.0