dilemma..
Någonstans på vägen blev det fel. Vet inte var men det gick jävligt fel. Hur jag än vänder och vrider på det så blir det antingen dåligt eller värre. Antingen bo med min mor som jag flyttade ifrån av en anledning och just nu skulle jag dock inte sätta min fot under samma tak som henne, på länge. Hon ska tamejfan inte ha rätt antående det här! Inte en chans, vilket då återstår här. Vilket inte nu känns så jävla bra utan mer nonchalerande och respektlöst. Tänker inte ställa upp på hans krav, inte en chans. Och saker och ting som va självklara för fyra månader sen är inte lika självklara längre. Fick bevisat igår var jag står hos han. Tröttsamt. Vad som är mest tröttsamt är att höra hennes tjat och han skrik. Hur jävla otacksam hon verkar men tur att hon har två till som hon kan vänta sig till. Jag stänger mina öron och ignorerar det nu.
Jag orkar inte sitta i mellan, total vägrar sen ser dom inte heller att jag kommer i mellan. Inte hur passa jäävla dåligt jag mår av det. Fyfan. Trött på detta nu.
Nej nu ska jag ta på mig lite kläder och gå ut med hundarna.
tjingeling
