erkänande

Jag tänker inte erkänna att det är jobbigt eller tufft. Inte heller att allt jag vill göra är att slita ut hjärtat, intala mig själv att aldrig mer göra om det. Aldrig mer. Det räcker, det här va sista gången. Jag kommer klara det här också det är bara lite svårare..
Inom mig känner jag ett stort behov att att blåsa iväg ett sms och skriva att jag fixar inte det här själv. Att jag vill ha han där. Att mitt psyke inte fixat att va själv på kvällar för att det helt enkelt är för kämpigt nu. Sen ställer jag mig frågan, skulle du bry dig? Känns inte som det och därför lägger jag inte tid på det. Du skulle inte förstå mer eller ens åka hit just för att du skiter i vilket och enligt dig så verkar det som jag kommer klara det här själv och är det de du tror så ska du fan få se det också.

with love. C

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0