cathastrofalt

Igår jag hade jag en jäkla runda på krigsstigen. Jag rök ihop med fadern till mitt barn och det varade hela dagen och jag blir inte förvånad om han skickar ett sms så fort han vaknar. Han sa saker, jag sa saker och allt vara kaos när han insåg att han inte riktigt ville ha det såhär så sa jag att det va försent sen tror jag det är bättre såhär än att vi är vänner faktiskt, dessutom valde han det denna gången men det förnekar han, så klart.
Som om det inte räckte så fick jag stressa på kvällen för att jag skulle till stallet men innan jag drar då har mammas hund sketit på mitt storarumms golv, blir man glad då?
Nej, inte direkt. Jag påpekar detta och får svar "jag tar det snart". Jag bara va? Ursäkta mig men jag bor här. Så jag påpekade innan jag gick så fort du kan tack.
Kommer hem då, jo då ska min mamma försöka ha en föreläsning för mig att jag ska va trevlig, jag va trött och omotiverad till hästarna och sen skiter hennes hund på mitt golv. Nej då ska jag va tacksam för att hon tar sig tid och möjlighet att ta sig hit för att hjälpa mig. Jag tänker då what the fuck, vem fan sa att jag skulle få hjälp om jag tog mig an detta? Inte fan va det jag, men saken är den botten är nådd för vad jag accepterar och inte accepterar längre när det gäller folk och min mamma ska fan inte komma och tycka något.
En sak är säker i alla fall, jag går hellre med albin ut där än ber henne om hjälp igen, och vem bad om det egentligen?
Hon håller inte vad hon lovar och då behöver inte sätta sin fot här förrän hon har börjar skärpa sig.