Omoget?
Fick ett samtal från fadern, han frågade kring Albin, jag svarade. Inte övertrevlig, inte snorken. Bestämt och något icke muntern i tonen. Är jag trevlig så utnyttjar han det och spelar på det och försöker komma åt mig på det sättet och det vill jag inte. Han har gjort så jäkla mycket dumt mot honom så jag tycker att det räcker nu. Det är Albin det ska gälla och inget annat. Visst jag har inte varit den bästa men jag erkänner när jag anser jag har gjort fel. I alla fall.. Han frågade om jag kunde få han och skratta och fick svaret nej. Frågade varför och jag sa rakt ut att jag tänker inte avbryta Albin i hans lek för att hans pappa har lust att till något. Kanske fel av mig men jag anser inte att det är speciellt snällt mot Albin.
Någon gång får fadern ta och växa upp. Ta hänsyn till sin son, se vad som är fel och rätt. Enligt mig så har han svårt att erkänna fel, vänder saker till sin fördel trots att han har gjort fel och inte vill berätta det för andra.
Kanske synd om honom för att vi inte har gemensam vårdnad MEN jag sa till han då och till alla andra att jag tänker inte ha gemensam vårdnad med någon som inte kan ta hand om sin son själv. Blir jag så pass sjuk att jag inte kan ta hand om Albin så vill jag vet att jag kan ringa han utan att få höra jag måste ha någon med mig om jag ska ha Albin.
Han tycker det är helt okey att höra av sig när Albin har lagt sig, att ringa efter två PÅ NATTEN!! Ett tag hotade han med att ta Albins saker och hans säng, tar man hänsyn till sin son? Han tror att underhållet är hans hjälp med Albin och då ska han inte behöva betala någon när han har Albin. För visst funkar det så. Den så kallade "hjälpen" är det lag på, det är alltså inte hjälp från hans egna ficka.
Han anser att det är viktigare att jag pratar med honom än tex bytar blöja eller matar Albin. Säger jag att jag inte har tid så är det bara skit snackat, kommer det då från någon som inte kan ha sitt barn själv!
Han anser att jag är omogen för att jag inte vill prata med allmänt med honom när jag vet hur det blir. Han blir sur, besviken, ledsen osv om han får reda på något som sårar honom. Jag är också omogen för att jag inte vill ha någon skjuts av honom när jag vet att han kommer kasta upp det i huvudet på mig vid första bästa chans han får. Då lär det låta "Jag passar bara när jag ska köra dig överallt eller när du behöver min skjuts, men inte annars."
Jag anser det som vuxet, vill jag inte blanda mig med honom mer än om det gäller Albin så är det mitt val. Du kan inte tvinga någon annan till att göra något, tycka om någon etc och det är samma sak här. Jag hindrar inte någon till något. Men jag behöver inte se till att Albin träffar släkten på hans pappas sida, det kan fadern sköta och så länge jag hör av mig till honom när det är något med Albin eller det gäller Albin så kan vi prata men inte mer. Jag tänker då dock inte dalta med en 26-åring, tyck jag är inte iskall bitch i så fall men jag gör det inte. Jag tog mitt ansvar när han föddes, har alltid gjort och kommer alltid göra även om det kommer nya saker hela tiden, saker man är osäker på så är det att gilla läget och ta det som det kommer.
Att han valde att inte finnas och ta hjälp och hjälpas åt när Albin föddes är inte mitt fel men man kan inte gå runt och vara osäker hela tiden. Aaaah.. Jewfla idiot..
Tror jag ska skriva en liten teori från mig sedan..
Någon gång får fadern ta och växa upp. Ta hänsyn till sin son, se vad som är fel och rätt. Enligt mig så har han svårt att erkänna fel, vänder saker till sin fördel trots att han har gjort fel och inte vill berätta det för andra.
Kanske synd om honom för att vi inte har gemensam vårdnad MEN jag sa till han då och till alla andra att jag tänker inte ha gemensam vårdnad med någon som inte kan ta hand om sin son själv. Blir jag så pass sjuk att jag inte kan ta hand om Albin så vill jag vet att jag kan ringa han utan att få höra jag måste ha någon med mig om jag ska ha Albin.
Han tycker det är helt okey att höra av sig när Albin har lagt sig, att ringa efter två PÅ NATTEN!! Ett tag hotade han med att ta Albins saker och hans säng, tar man hänsyn till sin son? Han tror att underhållet är hans hjälp med Albin och då ska han inte behöva betala någon när han har Albin. För visst funkar det så. Den så kallade "hjälpen" är det lag på, det är alltså inte hjälp från hans egna ficka.
Han anser att det är viktigare att jag pratar med honom än tex bytar blöja eller matar Albin. Säger jag att jag inte har tid så är det bara skit snackat, kommer det då från någon som inte kan ha sitt barn själv!
Han anser att jag är omogen för att jag inte vill prata med allmänt med honom när jag vet hur det blir. Han blir sur, besviken, ledsen osv om han får reda på något som sårar honom. Jag är också omogen för att jag inte vill ha någon skjuts av honom när jag vet att han kommer kasta upp det i huvudet på mig vid första bästa chans han får. Då lär det låta "Jag passar bara när jag ska köra dig överallt eller när du behöver min skjuts, men inte annars."
Jag anser det som vuxet, vill jag inte blanda mig med honom mer än om det gäller Albin så är det mitt val. Du kan inte tvinga någon annan till att göra något, tycka om någon etc och det är samma sak här. Jag hindrar inte någon till något. Men jag behöver inte se till att Albin träffar släkten på hans pappas sida, det kan fadern sköta och så länge jag hör av mig till honom när det är något med Albin eller det gäller Albin så kan vi prata men inte mer. Jag tänker då dock inte dalta med en 26-åring, tyck jag är inte iskall bitch i så fall men jag gör det inte. Jag tog mitt ansvar när han föddes, har alltid gjort och kommer alltid göra även om det kommer nya saker hela tiden, saker man är osäker på så är det att gilla läget och ta det som det kommer.
Att han valde att inte finnas och ta hjälp och hjälpas åt när Albin föddes är inte mitt fel men man kan inte gå runt och vara osäker hela tiden. Aaaah.. Jewfla idiot..
Tror jag ska skriva en liten teori från mig sedan..
Kommentarer
Trackback
