Lite katastrofalt som bara jag kan

Jag dras till dig som humlor dras till blommor.
Det är helt knäpp hur jag känner att hela jag dras till dig, din närhet, få höra dig, få veta att du finns en blick bort från mig. Ibland kan jag inte möta din blick för att jag inte vill det ska bli uppenbart vad som händer, även om jag inte riktigt har koll på det själv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0