Det här med skola..

 

 
När man har gått ut nian så fullständigt sucktar man efter gymnasiet, att få läsa något man vill. Det är väl inte så konstigt heller om man tänker efter. Först går 2 eller 3 år i lågstadiet (och det är väl dom roligaste åren, när allt är lätt och kul), sen kommer ex antal år på mellanstadiet och då är det lite pest MEN inget slår när man kommer till högstadiet(!!). Då räcker det inte med en massa läxor och annat skit som är så svårt att få grep om, nejdå, släng in lite hormoner, killintresse och jobbiga föräldrar, för då blir det så jäkla mycket enkelt och roligare! -.-
 
Efter dom dryga nio åren i skolan (om slipper gå om vill säga eller läsa upp betyg) så till kommer tre ytligare år, i och för sig så läser man det man vill (förhoppningsvis).  
 
Sen kan man så klart läsa vidare etc efter det och skola om sig och så. 
 
Men dom här NIO dryga jävla förpestade åren man läser först som en grunden till resten, det finns inga drygare år. Inte konstigt att man är lite skoltrött efter nian och ev nån gång under dom åren.
 
När man sen kommer så man ska ta studenten så finns det inget annat man längtar efter för man är så trött skolan och vill bara ur i livet när man sen står utanför den där trygghets bubblan så vill man fan bara tillbaka, i alla fall i dessa "fina" tider. 
Så nu när jag har planer och hoppas lite på att kunna börja plugga i år så kan jag säga att jag riktigt längtar efter det! 
Dels för att jag får göra något vettigt, lära mig något men också för att det lite av en trygghet. Du vet att du har något du ska göra och slipper go i ovisshet om jobb, ekonomi etc. Döskönt kommer det bli om jag kommer in, vilket jag innerligt hoppas på såklart! 
 
Åter till ämnet, jag tror inte att det är skolan i sig man saknar utan med trygghet, gemenskap, kunskap osv. Dock kommer jag aldrig säga eller påstå att jag saknar gymnasiettiden för om någon var ett rent helvete på alla sätt som kan tänkas, Urk och fy! 
Dock är studenten ett minne för livet och jag är dönöjd med min student och hör sen! Alla som vet hur den såg och slutade kan sluta gnälla för jag fullkomligt älskade stunden och ångrar ingenting med den!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0